Imorse ville jag tro på det och sedan kunde jag inte

Imorse ville jag tro på det och sedan kunde jag inte
Och sedan kom jag på att allting består av atomer
Elektroner och protoner
Och sedan kunde jag inte alls förstå
Hur jag någonsin någon gång kunde tro på någonting
Och jag klappade Laika, strök hennes skräckvåta päls
Kallade henne de finaste orden, kliade bakom hennes öra
Runt tassarna och nosen
Och sedan lade hon sig ner och
Andas nu inte alls, inte alls
Och jag säger att bruset är här igen
Och jag säger att det inte är mitt fel, det
Dikterar och fantiserar
Och sedan slår det slint och jag
Fantiserar och inflammerar
Grimaserar och balanserar
Blott en stund
Kommentarer
Trackback