Wooscha!

Ikväll hade jag min värsta mardröm någonsin. (På delad förstaplats med "Josef - 18-årig far till kärleksbarn (Äldre betydelse)") När jag vaknade var det första jag sa: Tack, Gode Gud!, och nästa grej var att krama Mamma. Hon ska aldrig dö. Aldrig. ("Tack, Gode Gud!" För att det var en dröm, inte för att mamma var död. Vilket hon ju bevisligen inte var.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0