the party's done, the cake's all gone, the plates are clean

På samma sätt som det inte är smart att uppmuntra till vemodighet för närvarande, är det inte smart att läsa böcker som romantiserar den ensamma tillvaron.

Det är så likt att jag ett tag funderade på att kontakta dig igen, mest för att säga att du alltid hade rätt, och att jag saknar det jag avskydde för ett halvår sedan. Du kan ha rätt här, hos mig. Tänker jag i en halv minut och nöjer mig därefter med att citera Modest Mouse, återigen.

"You'll go to bed early and you'll talk to your pillow"


image12

(Förlåt för att jag är så töntig som lägger upp sådana här bilder. Om ni tar illa upp så får ni säga till.)

I monotured every aspect and still mices ate me up

image11



Den här helgen var den bästa på mycket, mycket länge.

"So you spilled every last penny into your car
And it still won't take you anywhere at all "

Natural Blues

Jag minns när de ringde från sjukhuset för att säga att du hade en jobbig natt. Och hur jag klickade ner telefonen. Och hur jag skämdes. Och fortfarande gör. Men det kommer nu, ett år - jag frestas att använda uttrycket "för sent", men kommer på att det inte passar in på döden. Efter döden är ingenting för sent. "Senare" är nog mer riktigt.

...

My brain's the cliff, and
my heart's the bitter buffalo
My heart's the bitter buffalo

image10

Dumb I sound

Jag märker att tiden redan nu rinner fort och okontrollerat. Det hela är något oroväckande. Det är underligt vad dofter kan göra, hur minnet slår mig och insikten sedan kommer att det hela var för snart ett år sedan. Jag kan begrava mig i minnen. Verkligen begrava. Det är kanske sant att vi alla inom oss äger en sorg som vi ömt måste vårda men ändå hålla på avstånd. Det sistnämna har visat sig vara svårt för mig och det som Erland Loe beskrev som rinnande vatten har fått fäste också i mig. Jag har ingen illusion om alltings förträfflighet, men jag tycker jag förtjänar något mer. Tyckte jag förtjänade något mer, tills jag kommer på mig själv med att se hur tecknen på att jag fortfarande håller av någon visar sig genom att jag blir helt kall inom mig när jag inte får saker på mitt sätt, och jag förstår att innan jag kan somna med någon som inte är gjord av tyg eller alkohol måste jag ta tag i mig själv, och jag förstår inte hur någon kunde stå ut med mig i två år.

Idag gick jag genom Lund med en speakerröst ekandes i huvudet, vilket gav hela situationen ett vemodigt skimmer. Vilket, sanning att säga, är det minsta jag behöver för närvarande...

"I don't know how I'm going to go and
I had a drink the other day
Opinions were like kittens
I was giving them away"

That's the way we get by

Ni visar bara upp er för gamarna

Igår tänkte jag allvarligt fråga om någon ville fly med mig.

image9



Om så snaran dras åt

"du kan komma nu
all denna tid i mörker
har jag närt tre bokstäver

det är inte som du tror

jag är redo jag vakar
över bommarna jag har
tidtabellen tung i bröstet
för att inte hyperventilera
ihjäl dig
när du kommer

du ska aldrig
lämna mig ensam mer med bara
suddiga spår av dig på en smal brits
i en grå cel
tidigt innan solen någonstans
mitt i den norrländska skogen

släck ner det röda

du kan komma nu
och viska mig varm

viska: all denna tid i mörker
har jag närt tre bokstäver

det är inte som du tror"

Mattias Alkberg

Don't look at me, I'm only breathing

Med lite desperation i Matt Berningers röst hade The National haft möjligheten att bli ett av världens bästa band. Åtminstone för mig. Nu får jag (vi) nöja oss med ett litet mästerverk.

image8


David Sandström & Framtid

Okej, jag är fast. Snygga riff, musik åt postrockhållet, men ändå med folkmusiksinslag, samt poetiska texter framförda som små prator.

"en i raden av offer för pengamaktens sed    
att bränna människor när det är

slut på ved    
och jag ville kunna säga att jag ser ett ljus    
men det är glest i hopen

och nu bränner de hus"


Idag var det information från universitetet här i Lund, och jag fick det ännu klarare för mig att det är lärare jag ska bli. Spåret jag följer nu är att plugga 90 hp eller vad det nu var som krävdes, i psykologi, och sedan hoppa på lärarutbildningen som samhällslärare,och därefter tillgodose psykologin som sidoämne. Kommer ta lång tid, dock...


Okej

Snabbt och smidigt lyssnade jag på David Sandström. Det var bra. Nu vet ni. För att kunna kritisera så kommer här en fin liten länk till hans hemsida, där man kan klicka lite fint på "musik" och ladda ner själv. Tipsa om låt nummer tre, "1968". Den är super.

http://www.demonbox.com/david/frameset.htm


Why wait another day, when a day won't change a thing

Religionshemtentan inlämnad och klar, nu väntar tre veckors underbart lugn och skön praktik och en massa football manager-spelande, tillsammans med massa låtskrivande sent om kvällarna och sömn vid den tid som passar mig. Det ser onekligen ut som att veckorna fram till jullovet kan bli astronomiskt sköna.

Kom nyss att tänka på min morfars syster och hennes man, bosatta i Kalix. Kolla upp var det ligger i närmsta kartbok. Gerda, som min morfars syster heter, måste vara över åttio, dansat salsa sedan 79 års ålder ungefär, de är vegetarianer och odlar massa i sin trädgård. Dessutom är de så härligt norrländskt lugna. Det enda som drar ner betyget är att det är hyperlångt från Lund, och att jag träffar Gerda och Tore max 1 gång vartannat år.

Anyhow, jag har tänkt på att skaffa sommarstuga i den norrländska skärgården när jag får tillfälle. För att gå i min mors fotspår, så att säga. Eller göra som David Sandström, musikern. Han tröttnade på att bo i en etta i Stockholm och flyttade ut till Västerbottens ödemarker och byggde en musikstudio. Det hade varit något.

Måste förövrigt lyssna in mig på David Sandströms musik. I dokumentären lät det väldigt bra. Kanske inte Refused, men det andra.

image7


RSS 2.0