What did you say?
1580 - 1645
Har försökt leta fram Francisco de Quevedo's roman från 1600-talet utan lycka. Som tröst läser jag två dikter ur Texter från Sapfo till Strindberg, om och om igen. Det är två obetitlade sonetter.
Jag iakttog min hemstads gamla murar
så starka förr, nu vittrade och nötta
av tidens gång och seklets framfart trötta
och kraftlöst bidande det ras som lurar.
På landet for jag ut och hörde bruset
från bäckar solen drack sen isen smält,
såg boskapen som kved på berget gällt
och berget med sin skugga stjäla ljuset.
I huset gick jag in och såg mitt rum
som en ruin, en rest från annan tid,
min värja märkt av år, min käpp mer krum
och utan spänst, den bar mig blott med nöd,
och inget fanns att fästa blicken vid
som inte förde tankarna på död.
----------------
"Liv, vart försvann du?" ... Ingen svarar? Ni där,
kom hit, alla ifjol som snabbt förbigick!
Dårskapen skymde horer för min blick,
Fortunas tand slet sönder mina tider.
Att inte veta vart och hur och när
de flög sin kos, min hälsa, alla åren!
Det som var liv togs ifrån mig, bara spåren
blev kvar, och runt mig växande misär.
Imorgon dröjer än; igår har farit;
idag kan jag ej för en sekund stå still:
jag är ett trött "skall bli" och "är" och "varit"
som lindar och ger svepning åt igår,
idag, imorgon - själv förvandlad till
en skugglik svit av ögonblick och år.
Om konsten att bli pop-Maia med hela svenska folket.
Sedan hade jag börjat prata om hur fint det är om morgnarna där jag bor. Säga att det brukar stå en flock rådjur och beta precis utanför fönstret i gryningen. Sedan kommer kameramannen filma ut på den asfaltsbeklädda bakgården, som dessutom är omringad av hus.
Efter att ha spelat en liten trudelutt från min kommande skiva, som naturligtvis är anledningen till att jag överhuvudtaget ställde upp i programmet, skulle jag börjat prata om mig själv, om hur jag har slutat vara arg på allt och alla, och säga:
"Men det förändras väl på nytt när man får en liten mini-Josef som råkar ut för alla saker jag råkat ut för. Då får jag väl skaffa ett vapen och rensa upp lite. Man har ju ett ansvar som förälder."
Efter ett klipp med något band jag gillar kommer tv-teamet att komma hem till mig en andra gång för att filma när jag spelar in en låt till nya skivan ("som kommer ut i mars, på skivbolaget blabla, som kommer bli en av seklets bästa skivor, förhandsbeställ på blabla.se"), och jag kommer öppna dörren med den orangea mössan på huvudet och säga "jag älskar att tvätta ansiktet, och det är så jobbigt med hår i vägen när jag gör det. En svensk författare under romantiken hade fyra favoritsaker, och en av dem var att åka hyrvagn. Min är att tvätta ansiktet. Kom in, kom in."
När programmet sedan avslutas med att jag med sälungeögon tittar in i kameran och säger "Världen. Visst är den fin?" är jag bundis med hela svenska folket.
Make it happen, boy, make it happen.
