Obstacles

It's not that I'm bound to crash but
I measured every other possibility
And I found none

Fredag kan återigen titulera sig veckans bästa dag efter förra läsårets misslyckande. Inget rep men Malmö istället, och osannolikt nog så hittar jag en jacka jag vill ha med samma problematik som den i Lund. XL kommer förhoppningsvis aldrig vara min storlek. Nåväl, efter detta nederlag och i ösregn hittar jag iallafall en positiv grej; Black Belt. Köpte Two Minutes to Midnight och efter ett par snabba genomlyssningar är den väl ungefär på den nivå som jag förväntat mig, varken mer eller mindre. (Fast det är gott nog)

Med endast mig själv som sällskap blir kvällen antagligen urtråkig, eller jättelugn och skön, eller ingenting av det om jag nu somnar innan jag hinner upptäcka varthän den är på väg.

Helgen som jag antog endast skulle innehålla Harry Potter-läsning ser nu ut att bli både rep hemma hos Leo samt fest hos Lotti. Nåväl, basen, Leo och Lotti kan alla titulera sig saknade så det är ingen större förlust. Harry Potter får sitt inom en överskådlig framtid ändå.

"And I know why I'm flying
And the rest is lies"

För ett par dagar sedan såg jag en man komma ut ur sin husdörr. Han bar på sin hund (jag tror mig veta att det är han som äger hunden, i den mån man nu kan äga en hund, för att jag sett mannen komma ut med hunden flera gånger). Han bar hunden ner för trapporna (kan hundar inte själv ta sig ner för trappor?) och ut på vägen. Därefter tog han fram en cigarett (kan hundar drabbas av allergier? Och är det skadligt också för hundar att andas in röken av en cigarett?) och sin bajspåse (eller ja, inte mannens bajspåse. Eller kanske, men det är mindre troligt, det finns smartare sätt att ta hand om sitt bajs om man är en människa). Samtidigt som mannen tar fram påsen säger han till hunden i en rak ton, inte i någon bebiston (vilket förövrigt inte hade passat mannen, som verkar vara en kille som har koll på sina muskler. Han är nästintill fyrkantig, med stora muskler och rakat huvud), att hunden nu har gjort förrådet med påsar minimalt, och att husse nu måste köpa nya påsar. De verkar trivas ihop. Jag vill också trivas tillsammans med någon.

Vi ska naturligtvis mötas. Det är sådant vi människor gör. Vi möts, vi hälsar och sedan... ja, sedan står man där. Och säger något. Naturligtvis. Om man har tur så infinner sig ett lugn mitt i allt kaos och om inte så får man hoppas på att man inte råkar välja något alltför ointressant eller dumt att slänga ur sig. Eller står man tyst, men det där är inget som är särskilt populärt. Tyst är man när man är ledsen. Eller irriterad. Eller någonting förutom glad. Men har man ingenting att säga så betyder det inte att det är tänkt att man ska vara tyst. (Antagligen är det precis så det ÄR tänkt att man ska bete sig. När man inte har något att säga ska man inte heller säga något, men det där har vi filat bort någonstans mellan upptäckten av elden och uppfinnandet av den nya hundrasen DoggyTech, den som varken skäller, fäller eller gör naturliga saker, av den naturliga anledningen att det är en robot.) Ändå; Här är jag. Tyst.