And I also have a heartcondition
Meningar som fyller mitt huvud är:
"Nothing much to say, I guess, just the same as all the rest" samt
"I'd like to thank you all, I'd like to thank you all, for nothing at all"
Varenda minne jag svor jag aldrig skulle sakna
sveper in över mig och jag har surrat mig för sent.
Ungefär så.
"well, this is not a good sign
you don't know when, but you're running out of time
and then the life that you had and your heart
well, it passed on before you fell apart"
"Nothing much to say, I guess, just the same as all the rest" samt
"I'd like to thank you all, I'd like to thank you all, for nothing at all"
Varenda minne jag svor jag aldrig skulle sakna
sveper in över mig och jag har surrat mig för sent.
Ungefär så.
"well, this is not a good sign
you don't know when, but you're running out of time
and then the life that you had and your heart
well, it passed on before you fell apart"
His goal in life was to be an echo
I ett visst läge inser man att man borde hitta en sysselsättning värd att visa upp.
Helgen; Eftersom torsdagen innebar minnen för en månad och nästintill total nedbrytning på fredagsmorgonen har jag sovit bort den här helgen. Jag intalar mig själv att det var så jag ville ha det.
Torsdag i Köpenhamn
Såhär i efterhand står det klart att Under Byens konsert på Store Vega i torsdags var den bästa konserten jag någonsin bevittnat.
Mitt liv som lajvare
Det här med lajv är, om man tar bort det faktum att alla som sysslar med det verkar ha någon sorts störning, en jävligt cool grej. Springa runt i skogen och leka med svärd, sådan som många av oss gjort som barn. Jag antar att man mår riktigt bra efter en helg i våra svenska skogar utklädd som en Orch, eller kanske rentav en Alv. Förstå då min djupa sorg när jag läser i Friskis&Svettis medlemstidning att "otidsenliga ord, såsom 'typ' och ' ah bah liksom'" inte är tillåtna. Herregud, kan de inte be oss skapa fred på västbanken också.
As I Ebb'd with the Ocean of Life
Jag känner mig så sjukt ovärdig att få översätta en man som har skrivit följande, och liknande:
No, it's okey, keep your hand in his pocket.
Jaha, det blev ingen lektion alls idag. När jag kom till Kristianstad mötte jag Jonatan, Joel, Robin och Alma som sa att Eskil var sjuk. Okej, tack för att jag rest i en timme för att få reda på det. Jag hade t.o.m. börjat ladda upp för att ta seriöst på det hela och så blir det inget av det. Det blev fika istället och med tanke på det så var det kanske inte så onödigt att åka till skolan iaf. Umgänge är trevligt.
Nå, nu är planen projektarbete som det behövs jobbas med. Synd att jag har tappat den riktiga lusten till det. Börjar undra om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Kanske, kanske att jag lyckas komma över den här tröskeln jag står och stampar på för närvarande.
Annat; För tillfället läser jag Snö av Orhan Pamuk, för övrigt en riktigt bra bok, men det jag ville säga var att det känns som om jag lyckats pricka in mitt samhällsarbete ganska bra. Det hjälper kanske inte rent faktamässigt att läsa Snö, men man får en väldigt bra känsla av boken, som man kanske kan använda i arbetet om Turkiet.
Nå, nu är planen projektarbete som det behövs jobbas med. Synd att jag har tappat den riktiga lusten till det. Börjar undra om jag inte tagit mig vatten över huvudet. Kanske, kanske att jag lyckas komma över den här tröskeln jag står och stampar på för närvarande.
Annat; För tillfället läser jag Snö av Orhan Pamuk, för övrigt en riktigt bra bok, men det jag ville säga var att det känns som om jag lyckats pricka in mitt samhällsarbete ganska bra. Det hjälper kanske inte rent faktamässigt att läsa Snö, men man får en väldigt bra känsla av boken, som man kanske kan använda i arbetet om Turkiet.
Måndag säger hej
Jag gillar de här mjukstarterna jag fått till hands på måndagar. Hela familjen har det. Mamma börjar inte förrän vid tio eller något, morris inte förrän vid 11 och jag börjar först 13. Synd bara att lektionen är Litt. Gest. Även kallad Litt. Prestationsångest. Ska nog börja följa Jonatans exempel att inte skriva i skolan. Det blir ju trams av det hela ändå.
På tal om måndagar kom jag att tänka på en seriestrip med Elvis där han skriker rätt ut i regnet "Jag hatar måndagar", varpå en muskulös kille bredvid slår ner honom tills hans kompis säger "Kom nu Mondaghar, vi sticker, snuten kommer". Ordskämt i serieform.
Helgen innehöll Jens Lekman och Malmö på lördagen och rep igår. Heja bra helg!
Veckan blir mest en väntan mot torsdag och Köpenhamn.
På tal om måndagar kom jag att tänka på en seriestrip med Elvis där han skriker rätt ut i regnet "Jag hatar måndagar", varpå en muskulös kille bredvid slår ner honom tills hans kompis säger "Kom nu Mondaghar, vi sticker, snuten kommer". Ordskämt i serieform.
Helgen innehöll Jens Lekman och Malmö på lördagen och rep igår. Heja bra helg!
Veckan blir mest en väntan mot torsdag och Köpenhamn.
Please, doctor, please
"you can be my friend
you can be my dog
you can be my life
you can be my fog
I wish I had
a horse's head
a tiger's heart
an apple bed"
Jag har ingen energi överhuvudtaget till att läsa på om hur Jesus spred sitt budskap, jag vill sova, och jag vill sova tillsammans med någon jag står ut med i längre än 4-timmarspass.
you can be my dog
you can be my life
you can be my fog
I wish I had
a horse's head
a tiger's heart
an apple bed"
Jag har ingen energi överhuvudtaget till att läsa på om hur Jesus spred sitt budskap, jag vill sova, och jag vill sova tillsammans med någon jag står ut med i längre än 4-timmarspass.
Stora, vida, världen.
And my grandpa drank, fell and broke his face in two
When the cops arrived, he exclaimed, "I fought in World War II"
And then carried him to darkened hospital room
And said, "No modern person here remembers you
And we can't identify the enemy
And it could be you so it'll cost you"
And it only cost me my wife
And my job
Now what?
USA är ett spännande land på många sätt, och det är signifikativt för amerikanarna, som jag ser det, att en soldat i Irak säger "Jag önskar att de (Irakierna) vore Amerikanare, så jag kunde förstå deras problem bättre", hellre än "Jag önskar att jag vore Irakier, så jag kunde förstå deras problem bättre". Eller hur en Barack Obama-anhängare på frågan om USA verkligen är redo för en afro-amerikansk president svarar: "Jag tänker inte på att han är afro-amerikan, jag ser honom bara som en bra kandidat." , och därigenom med all önskvärd tydlighet visar att hon är en av alla dem som kör ner blicken i marken och trampar på tills hon kommit fram, tills hon har nått sitt mål. Hellre än att föra en nyanserad diskussion trampar vi på tills alla andra har försvunnit i vår väg.
Nackdelen är att vi står där ensamma när vi väl kommit fram, men det är en konsekvens vi är beredda att ta om vi i slutändan stolt kan säga att vi åtminstone hade rätt. Synd då bara att alla har slutat lyssna.
"And my mom and I went to identify the body
And I wanted to see but she wouldn't let me
I had to wait for the military cemetery
And when we got there this is what she said to me
' Love and war, in heaven and in hell
You get what you deserve
You'd better spend it well
All is fair in love and war and love
A civil war like this it always sells itself ' "
When the cops arrived, he exclaimed, "I fought in World War II"
And then carried him to darkened hospital room
And said, "No modern person here remembers you
And we can't identify the enemy
And it could be you so it'll cost you"
And it only cost me my wife
And my job
Now what?
USA är ett spännande land på många sätt, och det är signifikativt för amerikanarna, som jag ser det, att en soldat i Irak säger "Jag önskar att de (Irakierna) vore Amerikanare, så jag kunde förstå deras problem bättre", hellre än "Jag önskar att jag vore Irakier, så jag kunde förstå deras problem bättre". Eller hur en Barack Obama-anhängare på frågan om USA verkligen är redo för en afro-amerikansk president svarar: "Jag tänker inte på att han är afro-amerikan, jag ser honom bara som en bra kandidat." , och därigenom med all önskvärd tydlighet visar att hon är en av alla dem som kör ner blicken i marken och trampar på tills hon kommit fram, tills hon har nått sitt mål. Hellre än att föra en nyanserad diskussion trampar vi på tills alla andra har försvunnit i vår väg.
Nackdelen är att vi står där ensamma när vi väl kommit fram, men det är en konsekvens vi är beredda att ta om vi i slutändan stolt kan säga att vi åtminstone hade rätt. Synd då bara att alla har slutat lyssna.
"And my mom and I went to identify the body
And I wanted to see but she wouldn't let me
I had to wait for the military cemetery
And when we got there this is what she said to me
' Love and war, in heaven and in hell
You get what you deserve
You'd better spend it well
All is fair in love and war and love
A civil war like this it always sells itself ' "
Jag önskar inget hellre
It will crash someday, somehow, anyway
Jag har ingen djupare önskan än att kunna skriva poesi innan klockan är elva, och att ha en famn att somna i, men det har varit värre. Som igår.
Helgen förflöt somså att jag sov i fredags, åkte tåg i lördags, och städade idag. Intet mer är att förtälja.
Jag har ingen djupare önskan än att kunna skriva poesi innan klockan är elva, och att ha en famn att somna i, men det har varit värre. Som igår.
Helgen förflöt somså att jag sov i fredags, åkte tåg i lördags, och städade idag. Intet mer är att förtälja.
Idag
Såhär är planerna:
1. Ta bussen till Lomma och se på havet
2. Ta bussen till Malmö och kolla efter jackan jag har letat efter.
3. Göra religionsläxa
4. Skiva projektarbetsplanering
"josef, jag vill inte diskutera bibeln fyra minuter innan house börjar"
1. Ta bussen till Lomma och se på havet
2. Ta bussen till Malmö och kolla efter jackan jag har letat efter.
3. Göra religionsläxa
4. Skiva projektarbetsplanering
"josef, jag vill inte diskutera bibeln fyra minuter innan house börjar"
you're the places that I wanted to go
"Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say
I didn't feel angry or depressed
I didn't feel anything at all
I didn't want to go to bed
And I didn't want to stay up late
When you're living your life, well, that's the price you pay
Whenever I breathe out, you're breathing it in
Whenever I speak out, you're speaking out
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say"
Okej, det är nog dags för mig att ta tag i allting och börja socialisera med människor igen. Och lösningen på allting är väl som vanligt att träna eller att skaffa sig en flickvän så man slipper ta tag i de problem man själv skapat. Att träna känns lite enklare, somehow.
Jag tycker det är tråkigt att det inte blev något av den här förhållande-grejen. Jag hade nog behövt det. Jag hade nog behövt nya ställen och nya bekantskaper. För att väga upp. För att få lite perspektiv. Men återigen; det hade inte varit lösningen på de problem som fortfarande gnager, och som kommer fram då och då.
Hursomhelst håller det inte längre att hoppas på att tågresorna aldrig ska ta slut så att jag kan få sitta där med min iPod och inbilla mig själv att jag är på väg någonstans. Jag är inte på väg någonstans. Jag står still.
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say
I didn't feel angry or depressed
I didn't feel anything at all
I didn't want to go to bed
And I didn't want to stay up late
When you're living your life, well, that's the price you pay
Whenever I breathe out, you're breathing it in
Whenever I speak out, you're speaking out
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say"
Okej, det är nog dags för mig att ta tag i allting och börja socialisera med människor igen. Och lösningen på allting är väl som vanligt att träna eller att skaffa sig en flickvän så man slipper ta tag i de problem man själv skapat. Att träna känns lite enklare, somehow.
Jag tycker det är tråkigt att det inte blev något av den här förhållande-grejen. Jag hade nog behövt det. Jag hade nog behövt nya ställen och nya bekantskaper. För att väga upp. För att få lite perspektiv. Men återigen; det hade inte varit lösningen på de problem som fortfarande gnager, och som kommer fram då och då.
Hursomhelst håller det inte längre att hoppas på att tågresorna aldrig ska ta slut så att jag kan få sitta där med min iPod och inbilla mig själv att jag är på väg någonstans. Jag är inte på väg någonstans. Jag står still.
New York, you've lost
"I'm going, I'm going away
I'm going to Montreal
I was looking for an answer
I would never find in you
Sold all my records
What a stupid thing to do
Going to Montreal
I never had a clue
No, I never had a clue"
Jag kom alldeles nyss på mig själv med att tänka att det är oändligt skönt att inte ha någon att bry sig om, fast på det omvända sättet. Att varje helg vara så rädd så jag skakar och desperat försöka fokusera på det som visas på skärmar jag omger mig av, omges av. I de tankebanorna kan jag med lätthet acceptera den ensamheten man känner av för många nätter spenderade i fullständig ensamhet, med bara träden och de upplysta fönstren som sällskap.
Imorgon stundar inspelning från 9 med en förhoppningsvis bättre röst än i fredags och släktmiddag med förhoppning om samtalsämnen trevligare än "dessa invandrare" och småhundar.
Jag ser det som ett tydligt, hoppfullt tecken, de prioriteringar jag gör. Hellre tidig morgon med musik än sen kväll med alkohol, hellre kreativitet än destruktivitet.
New York, I drove the car all the way down
New York, I buried my head in my hands
New York, I never had a chance
New York, I never had a chance
I'm going to Montreal
I was looking for an answer
I would never find in you
Sold all my records
What a stupid thing to do
Going to Montreal
I never had a clue
No, I never had a clue"
Jag kom alldeles nyss på mig själv med att tänka att det är oändligt skönt att inte ha någon att bry sig om, fast på det omvända sättet. Att varje helg vara så rädd så jag skakar och desperat försöka fokusera på det som visas på skärmar jag omger mig av, omges av. I de tankebanorna kan jag med lätthet acceptera den ensamheten man känner av för många nätter spenderade i fullständig ensamhet, med bara träden och de upplysta fönstren som sällskap.
Imorgon stundar inspelning från 9 med en förhoppningsvis bättre röst än i fredags och släktmiddag med förhoppning om samtalsämnen trevligare än "dessa invandrare" och småhundar.
Jag ser det som ett tydligt, hoppfullt tecken, de prioriteringar jag gör. Hellre tidig morgon med musik än sen kväll med alkohol, hellre kreativitet än destruktivitet.
New York, I drove the car all the way down
New York, I buried my head in my hands
New York, I never had a chance
New York, I never had a chance
If I could see all my friends tonight
"Though when we're running out of the drugs
And the conversation's winding away
I wouldn't trade one stupid decision
For another five years of lies"
Jag och immunförsvar, jag vet inte. Vi passar inte riktigt ihop. Lite som cirklar och fyrkanter. Detta har resulterat i att jag inte kan fira Jonatan på hans försenade 18-årskalas, eller sjunga ordentligt, vilket är hemskt oturligt när vi nu spelar in en demo den här helgen.
Vi spelade in igår och efter all osäkerhet över hur man gör det bäst så blev det riktigt roligt. Simon är min favoritljudtekniker, aldrig jobbig, aldrig sur och tvär. En hyvens kille helt enkelt.
Idag blir det en resa in i tv-sportens underbara värld, först finnkampen (som jag aldrig lyckas uppskatta. Nationskampen överskuggas av de pinsamt dåliga resultaten), sedan Sverige-Danmark.
En annan grej: Football Manager 2008 måste komma ut snart, snart, snart! Jag vill kunna lyckas med Newcastle utan att behöva gå igenom ett stålbad för att nå dit. Jävla ekonomi, jävla spelarförråd. Det funkar verkligen inte.
Jag tycker inte det är fel att leka att man är en skalbagge då och då
Det är väl var människas val?
Det är inget fel på skalbaggar
Det är inget fel på oss
Men jag hittar inte
Berätta för mig hur jag ska göra
And the conversation's winding away
I wouldn't trade one stupid decision
For another five years of lies"
Jag och immunförsvar, jag vet inte. Vi passar inte riktigt ihop. Lite som cirklar och fyrkanter. Detta har resulterat i att jag inte kan fira Jonatan på hans försenade 18-årskalas, eller sjunga ordentligt, vilket är hemskt oturligt när vi nu spelar in en demo den här helgen.
Vi spelade in igår och efter all osäkerhet över hur man gör det bäst så blev det riktigt roligt. Simon är min favoritljudtekniker, aldrig jobbig, aldrig sur och tvär. En hyvens kille helt enkelt.
Idag blir det en resa in i tv-sportens underbara värld, först finnkampen (som jag aldrig lyckas uppskatta. Nationskampen överskuggas av de pinsamt dåliga resultaten), sedan Sverige-Danmark.
En annan grej: Football Manager 2008 måste komma ut snart, snart, snart! Jag vill kunna lyckas med Newcastle utan att behöva gå igenom ett stålbad för att nå dit. Jävla ekonomi, jävla spelarförråd. Det funkar verkligen inte.
Jag tycker inte det är fel att leka att man är en skalbagge då och då
Det är väl var människas val?
Det är inget fel på skalbaggar
Det är inget fel på oss
Men jag hittar inte
Berätta för mig hur jag ska göra
Illinois won't make you happy, I know
Illinois won't make you happy, I know
Illinois won't make you happy, i know
Then you call me up and says:
The ocean is just as blue as your eyes were
Sunday mornings
Illinois won't make you happy, I know
Illinois won't make you happy, i know
Illinois won't make you happy, i know
Then you call me up and says:
The ocean is just as blue as your eyes were
Sunday mornings
Illinois won't make you happy, I know
Illinois won't make you happy, i know
Utkast
På stranden om natten
Står ett barn med sin far
Ser östern, ser hösthimlen
Upp genom mörkret
De korpsvarta molnen, begravningsmolnen, i svarta massor sprids
Sjunker dystert ner över himlen
Mitt i ett genomskinligt klart område, eter ännu kvar i öster
Bestiger lugn och stor härskarstjärnan Jupiter
Med natten nära förestående, endast lite över oss,
Simmar de sköna systrarna, Pleiaderna
Från stranden håller barnet sin fars hand,
Dessa begravningsmoln som segrande sänker sig
Ska snart förstöra allt
Ser på, tyst gråtande
Gråt inte barn
Gråt inte, min älskling
Låt mig med dessa kyssar avlägsna dina tårar,
De korpsvarta molnen ska inte segra länge till,
De ska inte fylla himlen länge till, de slukar
Stjärnorna endast för ögat
Jupiter ska framträda, var tålmodig, se igen en
Annan natt, Pleiaderna skall framträda
De är odödliga, alla dessa stjärnor, silver och guld ska lysa igen
De stora och de små stjärnorna ska lysa igen,
De består
De väldiga, odödliga stjärnorna och de långvariga vemodiga månarna ska lysa igen
Sedan, älskade barn, sörjer du för Jupiter?
Tänker du bara på begravningen av stjärnorna?
Det är något
(Med mina läppar lugnar jag dig, tillägger viskande: Jag ger dig det första rådet, problemet och omvägen)
Det finns något mer odödligt än stjärnorna
(Många är begravningarna, många är dagarna och nätterna, som skenar iväg)
Något som ska bestå längre än glänsande Jupiter
Längre än solen eller någon snurrande planet
Eller de strålande systrarna, Pleiaderna
Ne Me Quitte Pas
"Do you really think you can just put it in a
safe behind a painting, lock it up, and leave?
You were always weird but I never had to hold
you by the edges like I do now."
Harry Potter... Alltså, det är naturligtvis så att Harry Potter inte är bra litteratur, men jesus vad fast man blir. As usual slutar det med att jag ligger uppe till klockan 4 på morgonen med tanken "Äsch, nu är det bara 150 sidor kvar, lika bra att läsa ut boken". Och nu finns bara tomheten kvar, så att säga. Det gör lite ont i mig att boken är utläst och att det inte finns fler böcker att vänta på. Alternativet är att läsa om alla böcker, men jag vet inte... Harry Potter är inte riktigt på den nivån att den klarar av att testas om och om igen (väldigt få böcker är det). Skräckexemplet är en bok av Niklas Rådström, "Ängel bland skuggor" som, efter femte gången, verkar ha tappat sin magi lite.
Nu vet jag inte alls vad jag ska läsa. Tips mottages tacksamt.
Min andra sjukdag har inte varit särskilt händelserik. Efter nattens mardrömsupplevelse har nässpray inhandlats, och sedan gick jag och satte mig vid en närbelägen å en halvtimme eller något och bara såg på vattnet. Jag har dessutom översatt min första dikt av Walt Whitman, och nu ska det bara sammanfogas till något bra.
safe behind a painting, lock it up, and leave?
You were always weird but I never had to hold
you by the edges like I do now."
Harry Potter... Alltså, det är naturligtvis så att Harry Potter inte är bra litteratur, men jesus vad fast man blir. As usual slutar det med att jag ligger uppe till klockan 4 på morgonen med tanken "Äsch, nu är det bara 150 sidor kvar, lika bra att läsa ut boken". Och nu finns bara tomheten kvar, så att säga. Det gör lite ont i mig att boken är utläst och att det inte finns fler böcker att vänta på. Alternativet är att läsa om alla böcker, men jag vet inte... Harry Potter är inte riktigt på den nivån att den klarar av att testas om och om igen (väldigt få böcker är det). Skräckexemplet är en bok av Niklas Rådström, "Ängel bland skuggor" som, efter femte gången, verkar ha tappat sin magi lite.
Nu vet jag inte alls vad jag ska läsa. Tips mottages tacksamt.
Min andra sjukdag har inte varit särskilt händelserik. Efter nattens mardrömsupplevelse har nässpray inhandlats, och sedan gick jag och satte mig vid en närbelägen å en halvtimme eller något och bara såg på vattnet. Jag har dessutom översatt min första dikt av Walt Whitman, och nu ska det bara sammanfogas till något bra.
Känslan är
Känslan är att jag har kört mig själv i botten.
Portions for foxes
"And the talking leads to touching
And the touching leads to sex
And then there is no mystery left
And it's bad news
I don't blame you
I do the same thing
I get lonely too"
Idag har mina tankar gått åt att må bra över att jag skulle tillhört Ravenclaw om jag hade gått på Hogwarts. (Enligt ett test som nås på http://www.personalitylab.org/tests/ccq_hogwarts.htm)
And the touching leads to sex
And then there is no mystery left
And it's bad news
I don't blame you
I do the same thing
I get lonely too"
Idag har mina tankar gått åt att må bra över att jag skulle tillhört Ravenclaw om jag hade gått på Hogwarts. (Enligt ett test som nås på http://www.personalitylab.org/tests/ccq_hogwarts.htm)
Nervous with good reason
Det är något väldigt positivt när man tänker igenom vad man har gjort hittils i livet, och kommer på att man har så mycket mer att ta av, så mycker kvar att skapa. Det är det jag lever på, och oavsett hur avskärmande det är, oavsett hur mycket det begränsar mig, detta sökande, så är det ur denna önskan jag bygger mitt liv på. Det må så vara om allting annat faller, för jag har detta mål hägrande framför mig varje minut jag försöker fylla med mening.
Pinsamt är att jag inte visste om att Preston School of Industry består (bestod?) av Pavement-snubben Scott Kannberg.
"How come you have another when you take me away (twice)"
Pinsamt är att jag inte visste om att Preston School of Industry består (bestod?) av Pavement-snubben Scott Kannberg.
"How come you have another when you take me away (twice)"
I can't be blamed for nothing anymore
"Laugh hard, it's a long way to the bank
I can't be blamed for nothing anymore
It's been a long time since you've been around
Laugh hard it?s a long way to the bank"
Med så kallade dunkla mål åkte jag till Lottis födelsedagsfest igår och idag kom jag hem med ingenting annat än tvivel över vad jag egentligen har här att göra. Jag vet inte om det här är tänkt att utvecklas till någon sorts höst-depression, jag hoppas verkligen inte det, men det har hänt för mindre. Ett tecken är den här tröttheten som slår ner mig gång på gång, och om jag nu varenda tågresa sitter i den tysta kupén för att jag vill ladda upp inför att faktiskt prata med någon, och ändå inte orkar med det, så är det väl ett annat tecken.
Men gud, jag vill inte.
"Känslor är känslor, men jag känner faktiskt såhär"
I can't be blamed for nothing anymore
It's been a long time since you've been around
Laugh hard it?s a long way to the bank"
Med så kallade dunkla mål åkte jag till Lottis födelsedagsfest igår och idag kom jag hem med ingenting annat än tvivel över vad jag egentligen har här att göra. Jag vet inte om det här är tänkt att utvecklas till någon sorts höst-depression, jag hoppas verkligen inte det, men det har hänt för mindre. Ett tecken är den här tröttheten som slår ner mig gång på gång, och om jag nu varenda tågresa sitter i den tysta kupén för att jag vill ladda upp inför att faktiskt prata med någon, och ändå inte orkar med det, så är det väl ett annat tecken.
Men gud, jag vill inte.
"Känslor är känslor, men jag känner faktiskt såhär"
