Utkast
På stranden om natten
Står ett barn med sin far
Ser östern, ser hösthimlen
Upp genom mörkret
De korpsvarta molnen, begravningsmolnen, i svarta massor sprids
Sjunker dystert ner över himlen
Mitt i ett genomskinligt klart område, eter ännu kvar i öster
Bestiger lugn och stor härskarstjärnan Jupiter
Med natten nära förestående, endast lite över oss,
Simmar de sköna systrarna, Pleiaderna
Från stranden håller barnet sin fars hand,
Dessa begravningsmoln som segrande sänker sig
Ska snart förstöra allt
Ser på, tyst gråtande
Gråt inte barn
Gråt inte, min älskling
Låt mig med dessa kyssar avlägsna dina tårar,
De korpsvarta molnen ska inte segra länge till,
De ska inte fylla himlen länge till, de slukar
Stjärnorna endast för ögat
Jupiter ska framträda, var tålmodig, se igen en
Annan natt, Pleiaderna skall framträda
De är odödliga, alla dessa stjärnor, silver och guld ska lysa igen
De stora och de små stjärnorna ska lysa igen,
De består
De väldiga, odödliga stjärnorna och de långvariga vemodiga månarna ska lysa igen
Sedan, älskade barn, sörjer du för Jupiter?
Tänker du bara på begravningen av stjärnorna?
Det är något
(Med mina läppar lugnar jag dig, tillägger viskande: Jag ger dig det första rådet, problemet och omvägen)
Det finns något mer odödligt än stjärnorna
(Många är begravningarna, många är dagarna och nätterna, som skenar iväg)
Något som ska bestå längre än glänsande Jupiter
Längre än solen eller någon snurrande planet
Eller de strålande systrarna, Pleiaderna
