Obstacles

"Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
Hey, haven't seen you around in a while
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say
I didn't feel angry or depressed
I didn't feel anything at all
I didn't want to go to bed
And I didn't want to stay up late
When you're living your life, well, that's the price you pay
Whenever I breathe out, you're breathing it in
Whenever I speak out, you're speaking out
I didn't go to work for a month
I didn't leave my bed for eight days straight
I haven't hung out with anyone
Because if I did, I'd have nothing to say"



Okej, det är nog dags för mig att ta tag i allting och börja socialisera med människor igen. Och lösningen på allting är väl som vanligt att träna eller att skaffa sig en flickvän så man slipper ta tag i de problem man själv skapat. Att träna känns lite enklare, somehow.

Jag tycker det är tråkigt att det inte blev något av den här förhållande-grejen. Jag hade nog behövt det. Jag hade nog behövt nya ställen och nya bekantskaper. För att väga upp. För att få lite perspektiv. Men återigen; det hade inte varit lösningen på de problem som fortfarande gnager, och som kommer fram då och då.

Hursomhelst håller det inte längre att hoppas på att tågresorna aldrig ska ta slut så att jag kan få sitta där med min iPod och inbilla mig själv att jag är på väg någonstans. Jag är inte på väg någonstans. Jag står still.