Stryk mig över håret. Det vill jag. Jag vill bara inte att du frågar om det.
"Men det finns mörker med. Ett djupt och tungt mörker.
Ett kallt vått och dyigt mörker, men vi öppnar inte där.
Den slussen får stå onyttjad ännu en tid, gärna för alltid.
Jag kan inte se poängen med all denna uppriktighet.
Sanningen framför allt och det där.
Här kan du hämta hemligheter, spannvis med lik i vattnet.
Men jag vill inte. Jag vill inte öppna mig mer.
Man borde respektera mig för det. Tycker du inte det? Att jag har fått nog?
Jo, det tycker du.
Ändå. Vad ska vi göra av all kärlek?
Jag kan tycka den går in genom ena örat och ut genom det andra.
Hur mycket det än är får vi aldrig nog. Är det en ynnest?
Är det en förbannelse? "
Mattias Alkberg
Ett kallt vått och dyigt mörker, men vi öppnar inte där.
Den slussen får stå onyttjad ännu en tid, gärna för alltid.
Jag kan inte se poängen med all denna uppriktighet.
Sanningen framför allt och det där.
Här kan du hämta hemligheter, spannvis med lik i vattnet.
Men jag vill inte. Jag vill inte öppna mig mer.
Man borde respektera mig för det. Tycker du inte det? Att jag har fått nog?
Jo, det tycker du.
Ändå. Vad ska vi göra av all kärlek?
Jag kan tycka den går in genom ena örat och ut genom det andra.
Hur mycket det än är får vi aldrig nog. Är det en ynnest?
Är det en förbannelse? "
Mattias Alkberg
Kommentarer
Trackback
