And you O my soul where you stand

Jag är sjuk, som vanligt. Svettandes i skjorta, det enda klädesplagget jag burit i sommar, sitter jag här och hoppas för allt i världen att det inte är svininfluensa och att ingenting är så jobbigt som jag får det till i min snorvarma skalle.
   Fått ett begripligt schema nu inför i höst och det där ser väl livat ut om jag bara kunde komma på vad jag ska skriva C-uppsats om. Antingen blir det (för så långt har jag kommit i funderandet att jag har nått fram till två alternativ) Sara Lidman eller Walt Whitman, återigen. Denne Walt. Jag kan inte släppa honom. Hittade en dikt jag inte läst innan av honom och började nynna lite, försökte hitta någon rytm. Det gick väl i ärlighetens namn sådär, men jag blev lite begeistrad och spelade in dikten. Den finns på www.myspace.com/blackguillemot tillsammans med en till ny låt, tänkt för Jet Link. A Noiseless Patient Spider heter Whitman-låten, How the 3D world made it all worse heter Jet Link-låten. På tal om Jet Link spelar vi på Debaser på onsdag. Det där är känsligt, har jag märkt. Att komma upp sig lite, om det nu är det vi gjort. Det kan ju bara vara en sådan där grej som är rolig för att sedan rinna ut i sanden. Det har inte kommit några gratulationer i alla fall, förutom från Morris och Malin, men äsch, det spelar kanske inte så stor roll. Jag får ju i alla fall spela där. Och det kommer att komma människor för att lyssna. Och med lite tur kommer ingen kasta avhuggna hästhuvuden efter oss när vi är klara.
   Tittade upp priset på flygresa till Buenos Aires, det har blivit något utav en standardprocedur när jag känner mig lite trött på detta här, detta nu. Jag vet inte riktigt. Ingenting är för sent. Kursen är troligen inte fullbokad riktigt ännu, och vågade jag bara titta på sparkontot från mormor hade jag kanske blivit övertygad om att jag borde åka, eller att det åtminstone inte är pengarna det hänger på. Kanske. Det finns annat, andra, saker att väga in. Och andra saker att göra. Och andra förbehåll såsom alla dessa Om. Om jag får lägenhet blir jag ju fattigare än fattigast, igen, och kan inte åka och vill kanske inte åka heller, med tanke på att jag har en lägenhet att bo i. Ställer jag in mig på Argentina bor jag väl kvar hemma och kommer komma hem till precis samma situation. Bättre då kanske att få tag i lägenhet och vänta ett halvår extra på resandet. Eller bara... jag vet inte. Flytta och stanna. Och Tove.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0