En kort en

Om jag åker över Atlanten till USA vill jag se baseball. Du förstår, det är så många ord jag tagit till mig, tagit efter, härmat mig fram till, tills de blev mina. Och baseball, det är ett av dem. Jag läste en bok när jag var liten och det fanns ingen i hela staden som visste om att det fanns en sport i ett annat land som hette baseball. Förutom jag. Och så blev ordet mitt. Men med kunskap kommer ansvar och jag kände mig tvingad att lära mig mer om baseball, nu när ordet för alltid var mitt. Hela eftermiddagar satt jag och läste på. Om regler, innings, home runs och Babe Ruth. Om du någon gång undrade varför jag aldrig lekte med dig vet du det nu. Jag satt hemma och läste på om baseball därför att jag varit dum nog att göra ordet till mitt. Och med kunskap kommer ansvar.

    Därför undrar jag om du visste vad du gjorde när du bad mig komma. Visste du det? Visste du att om jag flyger över till dig, så som du skrev att jag skulle göra, så kommer mitt största uppdrag inte längre vara att reda ut och ordna upp. Det kommer att vara att se baseball. Och jag pratar inte om att gå och se en enstaka match på Wrigley Field, jag pratar om att leva med baseball som livspartner under en vecka, jag pratar om att köpa souvenirer för 1000$ och gå runt med Cubs-kepsen på huvudet hela tiden.

   Jag ljög förresten innan. Ordet är inte för alltid mitt. Det var dumt att uttrycka det så, och jag skriver detta, återigen, för att du ska förstå hur saker måste bli om jag kommer. Ordet är inte alltid mitt och om jag reser måste jag ta hand om det. Här hemma är det enkelt, konkurrensen om ordet baseball är inte mördande, om vi säger så. Men i USA, där blir jag ju ingen helt plötsligt, där är det ingen som bryr sig om att jag vet saker om ett ord jag lärde mig regler till som liten. I USA kommer min kunskap hela tiden att sättas på prov, eftersom alla andra vet så mycket. Hade ordet för alltid varit mitt hade jag ju inte behövt gå och se på baseball när jag kommer, istället för att reda ut och ordna upp. Men det kanske vi kan göra ändå, sådär i förbifarten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0