Enok anropar världen
Jag vet inte vad jag gör här. Jag förvillade mig bort från djungeln och hamnade här. Lägenheten är så väldigt liten att det ter sig obegripligt hur en levande varelse kan leva och bo här, än mindre två. Varför ska jag straffas så hårt för att ha gått vilse? Vem annan straffas lika hårt? Alla frågar! Alla ska ge råd! Jag vill bara hem.
Jag förstår så lite. Hur ska jag uttrycka mig? När jag kom hit hade jag varit vaken i 26 timmar, och mannen frågade hur resan hade gått. Han frågade hur den hade gått! Och jag sov länge och drömde om gröna löv och brunröd jord att känna under fötterna. Och jag vaknade och det ter sig obegripligt att jag gjorde det. Jag gick runt i lägenheten men ingenting är som det ska vara och allting är mjukt men fasligt hårt och obekvämt. Det är mattor och plastgolv som imiterar trä men ingenting känns som trä.
Han ställde sig och stirrade på mig och jag begrep inte vad det var som intresserade honom så. Jag gick fram och tillbaka framför spegeln efter att han slutat för att se vad det var för skada jag tillskansat mig på resan som gjorde att han blev så fascinerad men hittade ingenting.
Idag kom det ett lass mat. Mannen var glad och uppspelt inför avlastningen och behöll sin iver under tiden jag åt. Sedan blev han arg och började skrika, säkert inte åt mig men man kan inte så noga veta. Efter ett tag blev jag trött på hans gormande, men trots att jag gick iväg ormade sig hans skrik och beklagande till mina öron. Här är så litet! Det är besök här hela tiden. Alla tittar på mig och alla ska känna på mig. Vad är det jag har för skada jag själv inte kan se?
