Noshörningen Enok
Idag anlände Enok, äntligen. Enok är en 3 år gammal sumatranoshörning som efter att ha kommit bort från sina hemvister, Burma, nu ska hänga med mig. Han är tre meter lång och dryga metern hög, perfekt att ha som lägenhetsdjur. När han klev in genom dörren frågade jag honom hur resan gått, men han verkade inte så pratsugen. Han var nog trött efter resan.
Jag funderade lite innan han kom på var jag skulle placera Enok. Det blev vardagsrummet som han får ha som "sitt". Logiken är enkel - Enok är större än mig och bör därför få det största rummet. Jag varnade samtidigt honom för att han kanske får stå ut med lite stök ibland. När man är sambos får man som köpa att man aldrig är riktigt ensam. Jag tror ändå det ska fungera fint.
Han sov ett bra tag efter att jag visat honom runt, vaknade först klockan sju nu på kvällen. Lämpligt nog hade jag gjort en omelett, och tänkte att Enok kanske ville ha lite, men han fnös bara och vandrade istället runt i lägenheten. Jag tänkte att han kanske ville ta sig en grundligare titt på faciliteterna. Det skulle jag ha velat. Jag märkte efteråt att han ställde upp lite fotografier i lägenheten, men det tycker jag bara är mysigt. Hemtrevligt. Jag frågade honom om jag fick lägga upp ett av dem här, och det, sa han, var inga problem.
Det är fascinerande med Enoks päls, den är både rödbrun och svart. Man kan sitta och titta på den jättelänge. Jag gjorde det men det verkade störa honom så jag slutade efter ett tag. "Uttittad", var det enda han sa. Rent spontant är det det som jag är lite besviken på. Enoks kommunikation lämnar lite att önska, tyvärr. Han verkar vara den ensamma typen och förklarade att han brukar sova på dagarna och vara vaken på nätterna. Det är lite underligt men jag antar att jag vänjer mig.
Imorgon kommer i varje fall ett lass med ordentlig mat till Enok - massa kvistar och löv. Kommunen var verkligen jättevänliga när de lät Enok få allt det som parkarbetarna rensar bort. Jag tyckte till en början att det lät lite elakt, men Enok äter ju faktiskt sådant.
Jag tror inte att man ska vara så bunden vid sina rutiner och vanor. Det är trots allt roligt att testa på något nytt. Det tror jag Enok håller med om. Sverige liksom. Det måste verkligen vara ett äventyr för honom.
