Som någon sorts cirkel


HappyHippo? Ehm. Fråga imorgon.

Otroligt att jag lyckas framstå som oerhört egoistisk och känslokall samma kväll som jag dessutom framstår som världens omognaste kille, och ändå tycker jag att jag har rätt. Det måste vara såhär Hitler hade känt sig om han stått pall på fyrtiotalet. Jag är bara så trött på att man ska tvingas harva runt på ställen man redan vet är skit - och väl där behöva ta ännu mer skit. 

Och idag kan jag tänka att man kanske borde spelat i alla fall. Inte varit så himla jobbig. Men då bygger det ändå på väldigt glorifierade bilder av hur det kunde ha blivit. Och det vet jag ju, eller visste jag ju om jag går in i gårdagens bilder, att det inte kunde hända så som saker var.  

Tänkte att jag skulle komma med något sorts överslätande besked tills nästa gång vi repar, om det nu blir något, och satte igång att försöka boka spelningar till hösten. Och beskedet blir: "Vi bokar tyvärr inte mindre band till våra fredagsspelningar", och jag tänker att nä, och det gör ni nog rätt i, men jag vill ju inte vara ett mindre band. Jag vill inte att spelningar ska urarta i rena fylleslag. Jag vill vara proffsig. Jag vill vara happyhippo för att jag har varit fokuserad, jobbat hårt för att allting ska bli bra, och sedan visa upp allting och göra det precis så bra som jag jobbat för att det ska bli. Och ändå; var jag proffsig igår? Njet.

That's not at all what I meant

Någon har stulit min cykel och jag vet, det är i Lund och händer alla men fan, jag tyckte verkligen om den. Jag funderar allvarligt på att sätta upp en lapp på stället den cykeln blev stulen på och formulera mig ungefär såhär:

"Till dig som tog min cykel igår vill jag bara gratulera, du har gjort ett superklipp. Cykeln har varit min bästa vän i ur och skur och fungerar superfint. Kedjan kan behöva spännas en aning, det ordnar du med fördel hos cykelhandlaren precis vid juridikum, han är billig och kommer att hälsa dig med ett glatt humör. Jag och min nu stulna cykel var ofta där och hälsade på då jag tyckte att vår relation var så bra att den var värd att spendera pengar på. Bland de saker vi gjorde värdesätter jag nog mest alla de morgnarna vi tog oss till norra Lund och jag städjobbade, samt den sommaren vi delade ut tidningar i Hässleholms centrum. Du (cykeln) minns det nog väl, du har fortfarande kvar märken efter tidningsvagnen som fick hänka på dig. Till dig som nu upplever en fin sommar med cykeln rekommenderar jag att illa kvickt slipa bort de märkena, de är för mig omissigenkännliga, och om jag ser en cykel med de märkena igen kommer jag att springa efter och sakta men säkert tortera dig till döds.

Allt gott
Killen med cykeln

Ps. Vi planerade en cykelsemester i sommar som både jag och cykeln såg fram emot väldigt mycket. Du som nu cyklar på min bästa kompis bör ordna något liknande för att inte besvikelsen ska bli allt för stor för min vän. Vi hade planerat rutten Lund - Malmö - Köpenhamn - Helsingör - Helsingborg - Lund, men du är naturligtvis fri att välja vilken destination du vill. Ds."

Hur jag tar mig fram

Trött på att älta samlar jag
all dy från botten, lägger
i en karaff av glas.

Också när all skit börjar bubbla som
stillastående vatten vet jag
den håller.

Istället sätter jag mig vid köksbordet, tänker på

Hur den sårade soldaten ligger ner i bokskogen,
hur igelkotten smyger sig fram, reser sig upp
på bakbenen, fräser
och med frambenen skruvar av sig sina piggar
slickar såret rent, använder
taggarna för att spänna ut huden över såret,
hur han syr igen och sedan lekfullt, som om
det inte bekom honom ens en gång, drar
loss piggarna, bestämt
skruvar fast dem på ryggen igen

Hur jag slår upp ögonen, kisar som har jag bara
sovit en stund i solens strålar.
reser mig upp på stela leder, tar upp
igelkotten i famnen, känner
hur taggarna river behagligt innanför tröjan.

Hur igelkotten vänder sin långa nos uppåt, hur vi
skakar på huvudet i förundran över hur
det kan komma sig att solens strålar spelar mellan de av vinden
vajande löven när

allting är så oändligt tyst

Äntligen!

Jag fick VG på senaste salstentan! Woho!!!

Inkonst

Inte världsbäst men så här såg det iallafall ut. Och lät.


Borde berätta...

Om ett nytt bandprojekt jag startat upp. Det är Noel på trummor, Tobbe på bas, jag på akustisk gitarr och sång, Per på banjo/gitarr/piano och Marcus på Trumpet/Gitarr/Piano. Repade för andra gången idag och det har sjukt stor potential (utan att ta ut något i förskott). Känslan av att spela musik man inte behöver ha öronproppar på för att lyssna på är ovan, men superhärlig. Nå, om ett långt tag får ni kanske höra hur det låter. Tills dess får ni nöja er med vetskapen.

Ganska bra dag idag ändå. Försov mig för tredje gången till tvättiden klockan åtta, man kan tycka att jag borde lära mig någonting av det men det gör jag inte. Lyckligtvis hade ingen tagit tvättiden när jag väl vaknade så jag hann slänga in två maskiner. Sedan spelade jag i Lund med "det här nya" och på bussen hem satt jag bredvid världens sötaste tjej. Rödhårig, kanske psykologstudent, med skogsfärgsmatchande kläder. Funderade på att säga något men gjorde det inte -  naturligtvis.

En rolig grej förresten, när vi tänkte strukturera upp en låt lite spelade vi vidare som man så lätt gör och Per klagade på att det var för mycket "stream of consciousness". Marcus anmärkte att vi kanske borde tona ner lite på akademikerstilen.

Vad vi spelar för musik? Förhoppningsvis ungefär sådan här:


...

Behöver regn eller något annat som inte får mig att känna mig som en febersjuk bebis i en värld fylld med guld och gröna skogar.

Vid Grand Central Station där satt jag och grät


Re-ap-pe-ar

De är snabba på Ryös antikvariat minsann. Två diktsamlingar i brevlådan ett dygn efter beställningen. Letar direkt upp favoriten och läser:

"
/.../
Man kan ta sig härifrån på en mängd olika sätt. Bussen, tåget, repet för att nämna några.
När allt är så enkelt, när så mycket gjorts för att fly borde det finnas en anledning att stanna.
Själva mängden alternativ borde kännas så betryggande att man kunde härda ut ett tag till.
Tänka efter, rent av säga nåt. Reda ut och ordna upp.
Inte bara låta alltsammans simma ner i avloppen och glida omkring
bland all annan skit man gjort sig av med.
Det är de små sakerna, bara prickar egentligen, man borde dra streck emellan
snarare än att stryka över. Det stora består av lager på lager av smått och nästan osynligt.
Outtalat eller bara antytt. Blickar, detaljer och avvikelser.
En mängd födelsemärken, riktmärken och beröringspunkter.
Tunna ljusa hårstrån på ett blankt skinn ligger där och väntar i botten på en hink.
Och själv då.
Var du än går kliver du in i ett rum, ser dig omkring och vill gå med ens."

Efter stormen

Efter tre dagars drickande och lågvattenmärket när jag imorse vaknade halv 6 av mardrömmar och började gråta direkt när jag slog upp ögonen känner jag att en dag med Gordana, ett fint mail från Barcelona och en inspelad demolåt har gjort att jag åtminstone kommer framåt.

funnybunny

Tänkte nämna hur jag hjälpte Jakob bära hem en spegel, hur han inte berättade att han bodde på fjärde våningen utan hiss eller hur två sunkiga människor på stadsbussen började bråka om huruvida vi skulle betala extra för den eller inte men sedan började jag titta på family guy-klipp på youtube som vanligt...


While you wait for the others




Så jävla bra! Jag vet om att jag länkat till hela min bekantskapskrets redan, men ändå. Så jävla bra!

Litet guldkorn

Hittade den här på youtube. Wilco spelar I shall be Released med Fleet Foxes som körar. De ser lite lätt besvärade ut men annars är det helylle.

Dä ä tokcentern!

Jag och Elna pratade om hur snygg Gösta Ekman är. Eller framförallt var. Men fortfarande är. Nåväl.

Ignorera reklamen


Onsdag




I helgen spelade vi in en trespårsdemo med Jet Link på Tambourine Studios i Malmö. Det är något av det roligaste jag gjort faktiskt. Det kändes som om man stod på vinden i mormor och morfars gamla hus och vevade, med tidstypiska instrument och den här doftens om finns på gamla vindar. Jag ville aldrig gå därifrån.

Jag plöjer böcker som aldrig förr. Den astronomiska mängd vi ska läsa till nästa delkurs förutsätter att man borrar ner huvudet och aldrig tittar upp. Jag vet inte riktigt om den typen av läsning ger så mycket, men jag kan ju läsa om de jag tycker om. Funderat mycket på tjeckiska också. Bo i Prag vore sjukt coolt. (Att läsa tjeckiska, inte skaffa mig en tjeckiska.) 

Park Hotell supportar Islands på Debaser. Park Hotell spelade på Perrong 23 för några år sedan inför en lycklig publik på 4 personer, varav en blonderad äldre tjej som hade förirrat sig på väg till Kings Head och som, när de spelat klart, applåderade och sa med mammaröst: "Jätteduktiga var ni. Ja-a."
   Jag tror det blir jättebra på fredag.


I ripped your heart out from your chest. Replaced it with a grenade blast.

En Sonic Youth-dag har nu blivit till en Iron and Wine-kväll, och jag är sjuk, igen.
Det är som om min kropp kollapsar så fort jag sover dåligt ett par dagar. Hursomhelst så är klar med Information av Martin Amis, och kanske är det den, i samklang med sjukdomstillståndet, som fått mig att lyssna på Iron and Wine-depp. Ungefär så.

Kicking Television

Älskar att det precis innan At Least That's What You Said går loss på Wilcos liveskiva Kicking Television är en i publiken som skriker "BREAK IT DOWN!".

jag vet att jag kom gott fram och ska avresa i god ordning

I too pass from the night,
I stay a while away O night, but I return to you again and love you.

Why should I be afraid to trust myself to you?
I am not afraid, I have been well brought forward by you,
I love the rich running day, but I do not desert her in whom I lay for so long,
I know not how I came of you and I know not where I go with you, but
   I know I came well and shall go well.

I will stop only for a time with the night, and rise betimes,
I will duly pass the day O my mother, and duly return to you.




(Också jag kommer av natten
Jag är borta en tid O natt, men jag kommer tillbaka till dig igen och älskar dig.

Varför skulle jag vara rädd för att betro mig åt dig?
Jag är inte rädd, jag frambragtes väl av dig,
Jag älskar den rika löpande dagen, men jag överger inte henne som jag låg i så länge,
Jag vet inte hur jag framföddes av dig och jag vet inte vart jag är på väg med dig, men
   jag vet att jag kom gott fram och ska avresa i god ordning.

Jag ska bara stanna en tid hos natten, och resa i tid,
Jag ska stanna över dagen som sig bör O min moder, och återvända till dig som sig bör.)


Walt Whitman


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0